Allt och inget?

Snart november! Och vart tog den här hösten vägen!

Höstlöven sprakar i vackra färger och det blåser kallt. Men i minnet värmer en av de finaste somrar jag haft faktiskt. Mycket tack vare båten.

Att ha båt i Stockholms skärgård visade sig vara helt magiskt. Att efter jobbet kunna slinka ned med termosen till båtklubben och dra in mot stan. Ta en fika vid helt stilla Långholmskanalen, eller stanna för en bit mat på Café Loopen. Ensam eller med några vänner. Det är faktiskt helt oslagbart.


Vi hade ännu en fantastisk vecka på landet (v.26 som förra året) med kanonväder fick inleda semestern. Min goa vän Annika och hennes son följde med i år igen. Mitt Avesta är verkligen svårslaget. En vecka med grillning, krocket, bad och mys. Ja... Vem klagar?!




Semestern avslutades så på Gotland. Medeltidsveckan skulle utforskas och vi fick låna min brorsons lilla lägenhet. Tusen tack för det Andreas! Vi var 5 personer i en liten tvåa. Men det gick så bra så!

Veckan inleddes dock a´la deckarstuk med en hängning... Nej, jag skojar inte.

Vi hittade en hängd man i en skogsdunge. Det uppstod något av ett smärre kaos och Benny - med erfarenhet från långa tider i FN - vågade närma sig och konstatera att det faktiskt var på riktigt... och att han verkligen var död. Det kändes som om vi hamnade mitt i en deckarroman. Det blev lite mycket för oss alla. Alla såg honom ju, barnen med... och fortfarande kan jag se bilden av honom hängandes där... Idag undrar jag ju varför, hur och hade han barn, familj? Tankarna finns där emellanåt.

Nåja, resten av veckan blev trots allt bra! Härligt väder och spännande att få uppleva Medeltiden mitt i Nuet. Medeltidsveckan var verkligen en upplevelse! Älskar verkligen Gotland med sitt vackra landskap. Fick många stenar med mig hem ;-)


Men nu är det höst. Efterlängtade den med på sitt sätt. Med tända ljus och promenader i höstlöven. Och sedan. Vinter! Har lovat både mig själv och sonen att i år ska det blir skidåka av! :-). Nu är jag dessutom igång med träningen 100%, så nu ska det väl vara sjutton om inte de svarta pisterna får ge med sig i år!

Så - Vi ses i en skidbacke "nära dig" :-)

/M

Liten blev plötsligt stor

Båtar å sånt - igen

Oj, vad länge sedan jag skrev! Det har hänt så mycket så jag har inte hunnit helt enkelt.

Men just nu är jag både eurforiskt glad över att jag fått båtplats! Jo, du läste rätt - och det ÄR samma båt som transporterades över halva mellansverige för ett år sedan :-D! Båtmotorn är renoverad och funkar! Båten är polerad (blev ursnygg!) och ska nu renoveras lite; Nya stolar, lägga in golv, fixa ny tonad vindruta.

Till helgen ska den sjösättas på Piluddens båtklubb i Kallhäll! Wiiii! Fick båtplats! :-) Och Benny och jag har numera en båt att fixa med. och JO! Det ÄR samma kille också (vi firade ett år tillsammans under silvermatchen på HockeyVM. Perfekt dag att fira på!)

Just nu känns livet så bra så bra! Lycklig!

--------------------------------------

Micaela går ut gymnasiet nästa vecka. Men vänta nu - när blev hon vuxen?
Hon stressar och ser helt slut ut stackarn. Längtar nog till dagen D skulle jag tro. Göran och jag fixar inför studentfesten och det ska shoppas presenter och planeras mat och inbjudningar.

Här finns knappt någon stund för eftertanke - om man nu är lagd sådan.

Men det har jag ju slutat med... jag har hittat ett alternativ till meditation;....

-------------------------------------

.... köpte en gitarr. Eller rättare sagt Benny köpte en gitarr till mig. Är helt fast, älskar den! Världens bästa mediation. Har sen jag var tonåring velat spela gitarr. Men av någon skum anledning så blev det piano istället. Förstår inte hur det gick till :-S. Har klinkat på den här svarta skönheten sen jag fick den. Och nu har jag tagit min första gitarrlektion (är en story för sig det...) hos en väldigt annorlunda människa i Bromma. Men så KUL det var! Nu kan vi spela lite låtar ihop Benny och jag. Kan livet verkligen bli skönare än så?! Inga trädgårdar som ska fixas, inga hus som ska renoveras... bara balkongen, hängmattan och musiken som förenar. Och nu en båt. LIVET ÄR UNDERBART!




Med det vill jag önska er alla en fantastisk sommar!
NJUT! Ta vara på varje stund och var rädda om er.
Det ska jag göra :-)



KRAM!
/Marianne

2010... 2011...

Ännu ett år är över. Ett år med en del händelser som påverkat och påverkar det som händer sen. Inget är som det alltid varit och allt som händer utvecklar oss.

Chock nr ett i år var när bror min fick en stroke. Allt vändes upp och ned och han har det enormt tufft fortfarande med följdsjukdomar. Det är svårt att se och inte kunna påverka eller hjälpa till med mer än att finnas där. Jag önskar av hela mitt hjärta att 2011 blir hans år. Det år han blir bra och kan börja jobba igen. Och hans barn och fru får tillbaka en fungerande glad människa igen. Det är min högsta önskan i år.

Chock nr 2. Var min egen tumör. Men den satt ju på mig, och det är lättare att hantera. Glädjen var stor när alla svar var glädjande när den väl tagits bort. Hanterbart. Jag är i botten en positiv människa så också genom hela detta scenario. Det har påverkat mig att njuta ännu mer av varje dag! Det tror jag vi alla måste göra!

Glädje nr 1. Jag är frisk! :-)

Glädje nr 2. Jag hittade kärleken i mitt liv. Han är underbar! Tack snälla någon som gjorde att han stod där framför mig en dag i maj.

Glädje nr 3. Mina barn. Alltid och alltid högt älskade. De är underbara, växer upp till fina människor.
En är tonåring nu och är en varm, fin kille med massor av kvaliteter som jag är enormt tacksam och stolt över.
En är stor nu. Men jag vakar över henne från sidan om nu när hon tar sina stapplande steg in i vuxenlivet. Det lär bli både motgångar och framgångar för henne. Men det som betyder något är att jag vet att hon klarar av det.

Glädje nr 4. Mina vänner, nya, gamla och återfunna! Min goda vänskap med exmannen, och att mina föräldrar fortfarande finns hos mig och stöttar oss barn. Det är fantastiskt att de vid 81 och 84 års ålder fortfarande är friska och glada och njuter av livet.

Förhoppningar:
För 2011 hoppas jag att världen förändras till det bättre. Kanske är det året då vi människor förstår att vi måste sätta stopp för regeringaras förstörelse av vår värld. Att vi går samman och får ett slut på lallandet. Det är bara VI som kan göra det. Tillsammans.

Jag hoppas vi får vara friska, bli friskare och att jag får ha mina föräldrar hos mig länge än.

Jag önskar att mina vänner får uppleva lycka och kärlek.
Det är ni värda!

Med detta önskar jag er alla -
Ett Gott Slut och ett fantastiskt 2011

KRAM

Onsdag eftermiddag

Sitter vid en restaurang i Fischermans Warf. Precis beställt en liten skål räkor och ett glas Chardonnay. Bluesmusik i bakgrunden och solen i ögonen. Stormy weather sjunger hon som hörs i bakgrunden, men här skiner solen, det hettar i ansiktet. Jag är lite varm efter en fyratimmars promenad genom gatorna i San Francisco. En uteliggare mittemot sjunger med i tonerna av bluesen och konstigt nog känns hans sång helt rätt. Här och nu.

Det är verkligen variationernas stad. Från höghusen och livet i storstaden med dess puls, till låghusen invid havet. Dofterna är annorlunda här, människorna är softare. Många turister som flanerar. Räkorna slinker ned snabbt, hungrig som jag är efter promenaden. Lutar mig nöjd tillbaka och tittar på det gula guldet som glittrar i glaset. Det smakar fantastiskt! Stunden är magisk. Ensam, njuter och tar in dagarna som varit i SF. Summerar ned allt som upplevts och det kunde inte avslutats mer perfekt; En promenad över Golden Gate bron med en helt andlös utsikt och hisnande höjder. Ilandet i magen där på toppen av bron byttes efter en stund i glädje över det vackra.

Alcatraz reser sig i bakgrunden och en storslagen vy över den mångsidiga staden får mig att rysa. Den här stunden skulle jag vilja ge till alla mina vänner, mina barn och min stora kärlek. Från mitt hjärta till er alla. För det jag känner här just nu är en stor kärlek till livet och tacksamhet att jag får uppleva detta magiska ögonblick. Tar med min stunden och känslan hem till det på sitt sätt sköna höstmörkret.

Jag tar en klunk till av det svala vita vinet, stunden är snart över och jag tar min väska och reser mig upp. Tveksamt, för jag vill egentligen inte. Jag lämnar Lou's pier 47 utan att lämna något avtryck efter mig. Som om jag aldrig varit där. Jag vänder mig inte om, går bara framåt - till nästa njutning i livet. Carpe Diem!

Jag är förälskad i San Francisco.

Nä, nu vet jag nästan inte vart jag ska börja...
Är i San Francisco sedan några dagar. Jobbresa. Vi är på en jättelik konferens med 15000 personer från hela världen. Fast vi åkte lite tidigare för att hinna acklmatiera oss lite. 57 svenskar är här...

San Francisco har hittills varit; shopping, hyra bil och köra i bergen kring Napa. OBS! S kurvor är ingenting jämfört med vad vi upplevde på den resan - ZSC och ibland & kurvor säger allt om dessa vägar... Men vackert! Och "världens godaste hamburgare" har vi ätit i Napa - enligt deras egen utsaga...

Från detta till att få skaka hand med Brett Michaels... Ni har väl för fasen inte glömt denna 80 tals ikon - still going strong förresten... För er som inte får ihop hjärncellerna så säger jag bara - POISON. Hans autograf finns numera i min ägo. Och jo, han är fortfarande riktigt fräsch (haha).

Vidare till en 9 rätters japansk middag. Maten slutade aldrig komma in! Jag är så mätt att jag blev tvungen att knäppa upp byxorna!! SANT!
Sedan slutade vi i en bar som var uppbyggd av öltunnor... Staket, lampor, bord... allt bestod av spjälorna i tunnorna. Ni kan tänka er att det doftade syrigt av malt därinne...

Nu har vi tre dagar kvar... sedan bär det av till min goa vän Birgitta som bor i LA... Det blir en helt annan berättelse misstänker jag...

Jag njuter som ni hör... Saknar dock några viktiga personer i mitt liv här. Önskar jag fick dela med mig av allt detta. DÅ hade allt varit 100%.

Howdy!

Gråa hår

Fram med läxan...
Matte... matte!!
Plugga med sonen.
Procent, bråk, delar av, nya uppställningar, förvirrande.
Känner mig helt korkad, och blir snabbt trött.
Var det såhär det var?!

Rätta säger han.
Och jag sätter pannan i djupa veck och ser ut som jag kan.
Men jag undrar ändå om jag säger rätt.
Jag riktigt känner hur håren blir gråa.
Vilket ansvar!

Fy fasen! Behöver ju gå i skolan för att kunna hjälpa honom.
Var länge sedan jag satt i skolbänken.
Och numera finns ju...excel.
Tänk! Jag som svurit så många gånger över excel.
Jag tar genast tillbaka allt! :-)

Tack snälla Microsoft som gjort att jag slipper tänka håret grått.