2010... 2011...

Ännu ett år är över. Ett år med en del händelser som påverkat och påverkar det som händer sen. Inget är som det alltid varit och allt som händer utvecklar oss.

Chock nr ett i år var när bror min fick en stroke. Allt vändes upp och ned och han har det enormt tufft fortfarande med följdsjukdomar. Det är svårt att se och inte kunna påverka eller hjälpa till med mer än att finnas där. Jag önskar av hela mitt hjärta att 2011 blir hans år. Det år han blir bra och kan börja jobba igen. Och hans barn och fru får tillbaka en fungerande glad människa igen. Det är min högsta önskan i år.

Chock nr 2. Var min egen tumör. Men den satt ju på mig, och det är lättare att hantera. Glädjen var stor när alla svar var glädjande när den väl tagits bort. Hanterbart. Jag är i botten en positiv människa så också genom hela detta scenario. Det har påverkat mig att njuta ännu mer av varje dag! Det tror jag vi alla måste göra!

Glädje nr 1. Jag är frisk! :-)

Glädje nr 2. Jag hittade kärleken i mitt liv. Han är underbar! Tack snälla någon som gjorde att han stod där framför mig en dag i maj.

Glädje nr 3. Mina barn. Alltid och alltid högt älskade. De är underbara, växer upp till fina människor.
En är tonåring nu och är en varm, fin kille med massor av kvaliteter som jag är enormt tacksam och stolt över.
En är stor nu. Men jag vakar över henne från sidan om nu när hon tar sina stapplande steg in i vuxenlivet. Det lär bli både motgångar och framgångar för henne. Men det som betyder något är att jag vet att hon klarar av det.

Glädje nr 4. Mina vänner, nya, gamla och återfunna! Min goda vänskap med exmannen, och att mina föräldrar fortfarande finns hos mig och stöttar oss barn. Det är fantastiskt att de vid 81 och 84 års ålder fortfarande är friska och glada och njuter av livet.

Förhoppningar:
För 2011 hoppas jag att världen förändras till det bättre. Kanske är det året då vi människor förstår att vi måste sätta stopp för regeringaras förstörelse av vår värld. Att vi går samman och får ett slut på lallandet. Det är bara VI som kan göra det. Tillsammans.

Jag hoppas vi får vara friska, bli friskare och att jag får ha mina föräldrar hos mig länge än.

Jag önskar att mina vänner får uppleva lycka och kärlek.
Det är ni värda!

Med detta önskar jag er alla -
Ett Gott Slut och ett fantastiskt 2011

KRAM

Onsdag eftermiddag

Sitter vid en restaurang i Fischermans Warf. Precis beställt en liten skål räkor och ett glas Chardonnay. Bluesmusik i bakgrunden och solen i ögonen. Stormy weather sjunger hon som hörs i bakgrunden, men här skiner solen, det hettar i ansiktet. Jag är lite varm efter en fyratimmars promenad genom gatorna i San Francisco. En uteliggare mittemot sjunger med i tonerna av bluesen och konstigt nog känns hans sång helt rätt. Här och nu.

Det är verkligen variationernas stad. Från höghusen och livet i storstaden med dess puls, till låghusen invid havet. Dofterna är annorlunda här, människorna är softare. Många turister som flanerar. Räkorna slinker ned snabbt, hungrig som jag är efter promenaden. Lutar mig nöjd tillbaka och tittar på det gula guldet som glittrar i glaset. Det smakar fantastiskt! Stunden är magisk. Ensam, njuter och tar in dagarna som varit i SF. Summerar ned allt som upplevts och det kunde inte avslutats mer perfekt; En promenad över Golden Gate bron med en helt andlös utsikt och hisnande höjder. Ilandet i magen där på toppen av bron byttes efter en stund i glädje över det vackra.

Alcatraz reser sig i bakgrunden och en storslagen vy över den mångsidiga staden får mig att rysa. Den här stunden skulle jag vilja ge till alla mina vänner, mina barn och min stora kärlek. Från mitt hjärta till er alla. För det jag känner här just nu är en stor kärlek till livet och tacksamhet att jag får uppleva detta magiska ögonblick. Tar med min stunden och känslan hem till det på sitt sätt sköna höstmörkret.

Jag tar en klunk till av det svala vita vinet, stunden är snart över och jag tar min väska och reser mig upp. Tveksamt, för jag vill egentligen inte. Jag lämnar Lou's pier 47 utan att lämna något avtryck efter mig. Som om jag aldrig varit där. Jag vänder mig inte om, går bara framåt - till nästa njutning i livet. Carpe Diem!

Jag är förälskad i San Francisco.

Nä, nu vet jag nästan inte vart jag ska börja...
Är i San Francisco sedan några dagar. Jobbresa. Vi är på en jättelik konferens med 15000 personer från hela världen. Fast vi åkte lite tidigare för att hinna acklmatiera oss lite. 57 svenskar är här...

San Francisco har hittills varit; shopping, hyra bil och köra i bergen kring Napa. OBS! S kurvor är ingenting jämfört med vad vi upplevde på den resan - ZSC och ibland & kurvor säger allt om dessa vägar... Men vackert! Och "världens godaste hamburgare" har vi ätit i Napa - enligt deras egen utsaga...

Från detta till att få skaka hand med Brett Michaels... Ni har väl för fasen inte glömt denna 80 tals ikon - still going strong förresten... För er som inte får ihop hjärncellerna så säger jag bara - POISON. Hans autograf finns numera i min ägo. Och jo, han är fortfarande riktigt fräsch (haha).

Vidare till en 9 rätters japansk middag. Maten slutade aldrig komma in! Jag är så mätt att jag blev tvungen att knäppa upp byxorna!! SANT!
Sedan slutade vi i en bar som var uppbyggd av öltunnor... Staket, lampor, bord... allt bestod av spjälorna i tunnorna. Ni kan tänka er att det doftade syrigt av malt därinne...

Nu har vi tre dagar kvar... sedan bär det av till min goa vän Birgitta som bor i LA... Det blir en helt annan berättelse misstänker jag...

Jag njuter som ni hör... Saknar dock några viktiga personer i mitt liv här. Önskar jag fick dela med mig av allt detta. DÅ hade allt varit 100%.

Howdy!

Gråa hår

Fram med läxan...
Matte... matte!!
Plugga med sonen.
Procent, bråk, delar av, nya uppställningar, förvirrande.
Känner mig helt korkad, och blir snabbt trött.
Var det såhär det var?!

Rätta säger han.
Och jag sätter pannan i djupa veck och ser ut som jag kan.
Men jag undrar ändå om jag säger rätt.
Jag riktigt känner hur håren blir gråa.
Vilket ansvar!

Fy fasen! Behöver ju gå i skolan för att kunna hjälpa honom.
Var länge sedan jag satt i skolbänken.
Och numera finns ju...excel.
Tänk! Jag som svurit så många gånger över excel.
Jag tar genast tillbaka allt! :-)

Tack snälla Microsoft som gjort att jag slipper tänka håret grått.

Status....

Status: Facebookledig, sommarfirande, brunbränd, värmeslag, avslappnad, otränad, extrakilon, morgonpigg!, lycklig kär och galen.

Facebookledig: Jodå, lyckats hålla mig bra ifrån Facebook mm. Mobilen har varit avstängt mycket och jag har inte kollat allas uppdateringar... Resultat=Mycket bra.

Sommarfirande: Inledde med en kanonvecka (26) med vänner och barn - soligt, varmt och mycket bad, fiske och solande! Resultat=UNDERBART!

Brunbränd: Jodå... snygg bränna tycker jag. Resultat=Nöjd!

Värmeslag: Hmm... Uppåt 30 grader är lite för varmt tycker jag... men vem klagar!! Inte jag!

Avslappnad: Ingen stress i kroppen. Känner mig smått ledlös. Kollar inte klockan. Tar dagen som den kommer... Resultat=JODÅ!

Otränad: Ja fy! Inte tränat en enda sekund! Men nu blir det ändring, Från och med idag!

Extrakilon: Jodå... visst blev det ett par... men snart är de borta igen :-)

Morgonpigg: JAA! Underbart vakna tidigt, upp i solen, ut på sjön eller bara njuta av en kopp kaffe i tystnad. Resultat:WOW!

Lycklig kär och galen: MYCKET! Länge sedan jag mådde såhär bra! Min båt-dejt blev galet lyckad. Känns som om livet går på räls - allt stämmer och jag ser fram emot hösten med allt vad det innebär. Resultat: 100% lycka!

Summering: En BRA semester. Och det bästa är att det är sommar ett bra tag till!

Båten som går mer på land än i vatten

Min båt funkar inte... Motorn vägrar starta. Nu har jag med hjälp av en nyvunnen vän - Benny - forslat den från Avesta till Grillby. Från Grillby till Ingarö. Från Ingarö tillbaka till Grillby - med en båt på ett släp som bara får köras i 30km i timmen! Och den funkar fortfarande inte!

Ingen hittar något fel! Men å andra sidan så kanske jag inte skulle blivit så förvånad. För när båten gåtts igenom och det skulle betalas så fick jag och Benny ett brytanfall när båtmecken försökte räkna ut summan på den stationära telefonen... När han efter 3 försök insåg vad han gjorde och äntligen hittat rätt räknemaskin, så kunde han inte räkna ut moms... Nästan gråtande av återhållen skratt raglade vi ut från lokalen, för att bryta ut i asgarv i bilen. Ont i magen fick vi i allafall. Och huvudvärk.

Nåja, nya tändstift - check
kompressionen bra - check
tändningen bra - check
ny blåsa till bensindunken - check
1100 kronor mindre i plånboken - check
- men fortfarande ingen båt som fungerar!

Nästa tur:
Grillby - Eskilstuna igår. I 30 km i timmen.
Mer seriös båtfirma. Riktigt trevliga och med riktiga räknemaskiner överallt ;-).

En galen vecka måste jag säga - och min nyvunna vän - verkar bli mer än en vän.
Nu dejtar vi :-D

Så nu håller jag tummarna. För båten. Och för mig ;-)

livet innan semestern

Nu är tidpunkten här - "innan semester" läget.
Det innebär... "jobba som en galning för att hinna med allt, så jag kan vara ledig".

Sen när jag kommer tillbaka så är det "efter semestern läge".
Det innebär "Jobba som en galning för att komma ikapp".

Däremellan ska jag alltså hinna vara ledig och slappna av... För det krävs MINST 4 veckors semester i rad. För under dessa 4 veckor ska jag hinna med att göra massor med saker med barnen. Det ska planeras, packas, ta sig runt halva Sverige eller utomlands, umgås med vänner och släkt och njuta av förhoppningsvis en sol som strålar. (Om det blir regn? Vågar inte ens tänka tanken...)

Sen undrar jag ju... kommer jag kunna slita mig från Facebook, twitter och LinkedIn... eller är jag så nyfiken på vad alla mina vänner har för sig och var de är. Och vad händer egentligen på jobbsidan när jag inte är på kontoret.

Nä... Egentligen borde jag ta semester från min iPhone. Det är den som får vara hemma. Ingen tillgång till cyberspace och ingen kan nå mig... Då kanske mina 4 veckor blir det jag behöver och jag är utvilad när jag sitter vid kontorsstolen igen i augusti...

DET är riktig semester det...

Jag facebookar sedan en tid tillbaka. Snabbt insåg jag att balansen mellan att vara privatperson och representant för min arbetsgivare snabbt suddades ut. Det fick mig att ifrågasätta min egen roll som offentlig person. Det finns ju dessutom tillfällen där politiker uttalat sig privat - men som snappats upp av journalister och sedan använts emot dem. Nu är jag ju ingen politiker, men i min vänlista finns alla arbetskollegorna, mina kunder, mina vänner och mina killar i innebandylaget som jag tränar. Så från uttryck som "fett nice" "hör av dig dumhuve" "till "ska vi parta ikväll bruden" "är du bakis idag" till "har du hört det senaste från kund xxx" så ska jag alltså hitta en balans. Not easy!

Till detta får jag en massa inbjudningar hit och dit till en hel del sidor. Det läggs upp kommentarer på mina bilder och i min logg.

Det råder ingen tvivel - Jag älskar detta livet. Det är underbart att sitta och "Lyssna" på vad andra i min omgivning gör. Vad som händer därute. Vänner jag inte har så mycket kontakt med visar mig plötsligt sin vardag och sina drömmar. Vilken ynnest. Och så mycket intressant jag får reda på. De byter jobb, blir ovänner, hittar nya kunder, ger mig massor med information som jag kan använda i mitt jobb.
Varje dag, varje minut, varje sekund.

Och jag jobbar som sjutton för att hinna administrera min egen, lyssna på mina 350 vänner, administrera företagets sidor på Facebook, Linkedin och så ska det twittras.

Mitt jobb är helt annorlunda idag än det var igår och fan vet hur det ser ut i morgon. Allt jag vet är att det är spännande och att Nuet är ett totalt förvirrat tillstånd.

Hoppas min hjärna hänger med i några år till.